Amigurumi

Copyright Lina Liman 2015 © All Rights Reserved

Lina Liman

Amigurumi är ett japanskt ord för virkade eller stickade leksaker. De ses ofta i form av små mjukdjur med säregna drag, och jag har noterat att de är minst lika poppis hos vuxna som hos barn. Det är helt klart något som får våra hjärtan att smälta inför dessa småkompisar.

 

Bildspelet här till vänster visar en del av alla småkompisar som jag virkat. Det fina med amigurumigrejen är att man kan göra väldigt mycket om man bara lärt sig grunderna, och grunderna är inte särskilt svåra.

 

Jag följde länge andras beskrivningar innan jag vågade freestajla och göra egna. Nu virkar jag både efter egna och andras idéer, vilket även medför en del korsbefruktningar. Jag är alltid lika nyfiken på vart den där första lilla maskan kommer att föra mig när jag sätter i gång. För det kan jag aldrig säkert veta.

Familjen Barbapapa

 

Barbapapafamiljen kom till världen sommaren 2011. En vän beställde samtliga nio figurer, och jag blev klar ungefär samtidigt som hon kom hem från sjukhuset med nyfödda tvillingar. Snacka om snabb utökning i familjen. Två plus nio - slå det om ni kan!

När Barbamama träffat Barbapapa lade hon sju ägg. De placerades i jorden för att utvecklas, och resultatet blev en brokig syskonskara.

 

Barbaflink är en riktig vetenskapsnörd. Han är väl införstådd med de flesta discipliner - kemi, astrofysik, genetik, medicin - you name it. Redan nu kan man skönja hur han likt den stereotypa vetenskapsmannen blir så uppslukad av sina experiment att han glömmer både tid och rum. Konsekvenstänkande och riskbedömning är inte hans starka sida.

 

Barbaskön, familjens egen konstnär, mår som bäst bland pytsar, penslar och paletter. Men han är en känslig själ och har redan i unga år fått känna på konstens smärta. Vilsen prövar han sig fram genom ismerna: "Vem är jag?" Impressionist? Expressionist? Kubist? Surrealist? Realist? Man kan undra varför han inte helt sonika har sällat sig till Barbizonskolan, men förmodligen är det ett alldeles för förutsägbart val för en så kreativ individ som Barbaskön.

 

Barbafin beundrar sig själv i timmar framför spegeln. Hon ser sig som familjens självklara skönhetsdrottning och är extremt förtjust i smycken och parfym. Något hon däremot inte gillar är larver och spindlar. Hon svimmar - lite lagom klädsamt, naturligtvis - bara av att se ett hårigt kryp. Brorsan Barbaskön har inte mycket till övers för Barbafins fobier och deras dramatiska uttryck. När andra springer efter luktsalt muttrar han bara något om "urfånigt" och återgår till sina egna sysslor.

Barbapapa och Barbamama växte båda upp ur jorden. Barbapapa kan ändra form till vad som helst, vilket förmodligen är ett svårslaget partytrick. Som barnboksgestalt skapades Barbapapa i Frankrike på 1970-talet av Annette Tison och Talus Taylor. Namnet Barbapapa är en lekfull omskrivning av barbe à papa som på franska betyder sockervadd (ordagrant: "pappas skägg"). Mer kan du läsa på Barbapapas officiella hemsida.

Barbazoo älskar både djur och natur och blev såklart genast kompis med Sköldis som han träffade på en innergård i Linköping. Han gör alltid sitt yttersta för att hjälpa till och försöker på alla sätt minska miljöförstöringen.

 

Biffigast i familjen är den lilla röda muskelknutten, Barbastark. Han älskar idrott och mat, en kombination som håller honom i toppform. Han tar gärna på sig ledarrollen och kan verka lite kaxig, men är innerst inne en reko kille.

 

Hellre sömnlös än boklös. Barbabok älskar litteratur i alla genrer och är extremt bildad, vilket hon inte heller hymlar med. Övriga i familjen får passa sig så att de inte trampar henne på tårna eftersom hon är lättstött och knepig att förstå sig på. Å andra sidan har hon faktiskt en stor portion humor. Och... tja, det är ju inte lätt att vara ödmjuk när man vet att man är bäst.

 

Barbalala tar det alltid piano, även när hon spelar harpa. Hon lever för musiken, behärskar de flesta instrument och slipper dessutom kånka runt på dem eftersom hon helt enkelt förvandlar sig till det som hon för stunden vill spela. Till sinnet är hon harmonisk - såklart.

Mjuka vänner i litet format

Liniska specialare - ett maskplock

Farmen - en dockdokusåpa

 

Hagets handelsbod ligger vackert vid en lantrasgård utanför Borensberg i Östergötland. Allt i boden är gjort av lokala hantverkare, och jag är en av dem. Inför starten spann (eller snarare virkade) jag på temat lantbruk och lantliv och lyckades avla fram en hel farm. På min blogg utvecklades det hela till en tvättäkta dockdokusåpa. "Nya Farmen" - helt fri från intriger och utröstningar.

Nöffe är – eller vill åtminstone vara – en mondän liten gris. Han brukar ofta påminna andra om sina släktingar i andra länder och försäkrar att de brevväxlar ("ett kul ting").

 

När hans bästa kompis Kvacko kom till världen trodde jag att det var en ny Barbazoo på gång. Men plötsligt utvecklades vingar och näbb, och snart kunde jag höra ett bestämt "kvack!" från den lilla varelsen i min hand. Så kan det gå när man föder upp alla möjliga och omöjliga skapelser.

 

Hopp och lillasyster Hipp här till höger är farmens mest optimistiska invånare.

Travid är en trogen arbetshäst; han vet hur man lägger manken till. Som föl hade han ett närmast stoiskt lugn, men han blir allt vildare. Förmodligen är det Rittva som manar på. Rittva är sadlans sprallig och gillar att vara ute i det fria. Just kärleken till naturen och hennes skenande fantasi gör henne ibland en smula svårtyglad.

 

Här nedanför ser ni Hubert, en liten ladugårdskatt i mohairgarn. Han springer ingenstans utan sin älskade boll och blir salig av lycka när han får någon att passa den till.

Två av världens mjukaste traktorer.

Och vilka är det här då?

 

Jo, det är ju Farmens smörigaste komiker, Klöver och Lilla Mu. Deras världsbild är förbehållslöst råmantisk och de älskar såklart mu-sik i alla dess former. Calvin Harris är en av favoriterna.

 

Till vänster ser ni Family Får, som hittat en mumsig gräsplätt bakom traktorparkeringen.