Accessoarer

Copyright Lina Liman 2015 © All Rights Reserved

Lina Liman

Det värmande lilla extra

Även de allra minsta behöver skydd mot vinter och kyla. När fina Fabian kom till världen fick han en välkomstpresent av tant Lina, som stickat småvarmt. Vantarna och sockarna var för stora då, men blev snabbt lagom - och välanvända.

Det är detaljerna som gör det: skillnaden mellan varmt och kallt, mellan snyggt och fult, mellan vardag och fest. Accessoarer och småplagg kan vara sådana detaljer. Jag gillar att experimentera med färg och form och söker mig gärna till det lekfullt färgglada, mycket nära gränsen för det barnsliga.

 

Mössan och vantarna här till vänster är ett talande exempel. Bakom modellerna står Fröken C som frikostigt delar med sig av beskrivningen på sin blogg. Jag tyckte så mycket om dem att jag stickade flera varianter.

 

Min stilsäkre bror Victor fick ett par vinröda och grå i julklapp, tillsammans med ett par matchande benvärmare.

 

Även till min mamma Catharina (nedan, till vänster) kom tomten med värmande klappar, stickade i Big Softie, garanterat klifria.

Mobilfodral är roliga att knåpa ihop och uppskattade som presenter. Till och med en av LHC:s mest trogna supportrar bär numera ett av mina unika fodral. Om det hjälper hockeylaget i elitserien återstår att se.

 

Mer än en mobil sväljer den här väskan som jag har tillverkat av ett gäng kusiner till den klassiska mormorsrutan. "African flower" kallas den sexkantiga varianten. Jag hittade beskrivning i boken Garnnystan och tygtravar av Sania Hedengren och Susanna Zacke.

 

För att undvika läckage av pryttlar sydde jag ett innerfoder av en vit, vackert broderad duk från second hand. Blommig även den.

 

 

Återvinning är bra inte bara för miljön och plånboken, utan också för kreativiteten. Jag gillar att ta vara på gamla grejer och skapa nytt eller hitta nya användningsområden. Därför blev jag stormförtjust i boken "Do Redo - Konsten att slakta en tröja", där modejournalisten Anna-Stina Lindén Ivarsson beskriver hur man kan göra nya saker av gamla ylleplagg. Man tvättar dem så hårt att de tovar ihop sig. Sedan är det bara att gå loss med sax och fantasi.

 

Själv började jag med en av mammas gamla avlagda, stickade tröjor. En av ärmarna blev ett mobilfodral med virkade detaljer till mamma. Av resten sydde jag ett par tossor som är de skönaste jag någonsin har ägt.

Före tvätt: Kofta. Storlek medium.

Efter tvätt: Kofta? Storlek mini.

 

Med detta projekt kammade jag hem en vinst i Vintagemästerskapen! Mer kan du läsa här.

Men sjalarna då? Vart tog de vägen, undrar kanske du som följt min hantverkskurva genom åren. Det var nämligen så det hela började. Min passion för handarbete väcktes under en period när jag vistades länge på sjukhus. En vänlig själ förstod att jag behövde fördriva både tid och oro, och friskade därför upp mitt virkminne som inte var uppdaterat sedan högstadiets syslöjd. Det blev en sjal. Och en till. Vips började jag få beställningar och innan jag visste ordet av hade jag fått en ny hobby och ett nytt smeknamn: Sjal-Lina. Här kan du se en del av orsaken.

Vill du beställa?

Gillade du någon av mina mjukisar lite extra? Eller har du en helt egen idé som du vill att jag förvirkligar? Välkommen att kontakta mig via mejl.

 

Färg? Form? Storlek? Garnkvalitet? Tänk på att specificera dina önskemål så noga som möjligt. Om du vill beställa en mjukvara som du har sett här på sajten, ange gärna vilken bild det gäller.

 

En del av mina påhitt, som dalahästen här nedanför, har jag sammanställt beskrivningar av som finns till försäljning.

 

Varmt välkommen med din beställning!

 

Möt Svan Tjo Panza, länets mest belästa och förmodligen mest närsynta knölsvan, tillika Götabibliotekens maskot.

Hjärtekatten är ett ideellt och speciellt projekt som har satt full fart på virkare över hela landet. Ambitionen är att få ihop så många handvirkade katter som möjligt till hjärtsjuka barn i Sverige.

Vi syns på Facebook

 

Kanske ses vi där också?